Sista dagen...

När jag ser mina rubriker så skämms jag lite. Första dagen och nu sista dagen. Anledningen att jag inte skrivit något är absolut inte att vi inte har gjort något intressant utan snarare tvärtom.

Dagarna här har varit hektiska men väldigt roliga och intressanta. Har inte riktigt hunnit reflektera över allt som har hänt här men har tänkt skriva ett lite mer analyserande inlägg när jag kommer hem om mina tankar från denna vecka. Nu tänkte jag att jag kan börja med att sammanfatta vad som hänt dagarna jag inte bloggat.

Först måste jag väl fortsätta där jag slutade sist och berätta om team-buildingen. Den blev inte riktigt vad jag hade förväntat mig utan det var mer bara ett vanligt grupparbete där vi skulle sätta oss in i ett scenario. Som tur är så har vi ändå varit ganska duktiga på att teambuilda själva så det gjorde inte så mycket i alla fall att inte denna grej blev perfekt.

På onsdagen så var det väldigt mycket om medelhavsländernas problem med vattenbrist (vet inte hur många kartor på europa vi såg där man skurit bort norden) och även om det var intressant så var det lite svårt att ta in när man inte hade någon personlig koppling till det alls. Dagen skulle dock räddas av en italiensk gubbe som redan på middagen kvällen innan hade gjort ett fantastiskt intryck...

Riccardo Petrella, 68, hade då kommit lite sent och hade därför fått tränga sig in på kanten av det nordiska bordet, som innan hade en medelålder på ca 19 år. Även om man inte kan tro det så passade Riccardo in perfekt. Han förklarade att han var en äkta italienare (un vero italiano!) som älskade att prata och det var verkligen ingen överdrift. Han tog över totalt och underhöll bordet hela kvällen och om vi skulle komma på hans föreläsning så lovade han att han skulle hälsa till oss från scenen.

På onsdagen när vi gick till föreläsningen hade jag faktiskt ingen aning om vad han skulle prata om eller vad han egentligen var kunnig inom. Kvällen innan hade vi pratat om allt annat än politik och i efterhand måste jag säga att det var lite synd. Det skulle dock visa sig att han skulle prata om sammarbete med 3:e världen och global rättvisa om vatten.

Precis som jag hade förstått så var han en fantastisk talare. Han höll låda för de cirka hundra, egentligen väldigt trötta åskådare som genast vaknade till liv igen i salen. Men det var först efter några minuter som jag förstod att han inte bara var trevlig och väldigt rolig - han var ju ett geni också! Han förklarade hur europa i över trettio år hade försökt hjälpa tredje världen genom att skicka iväg företag, och hur det bara hade lett till att europeiska och franska vattenbolag (läs: Veolia) hade gjort enorma vinster utan att länderna själva egentligen fått det mycket bättre. Han förklarade att det var patentsystemet som gjorde detta möjligt och att dessa vatten patent var det första vi behövde bli av med om vi skulle vilja lösa världens vattenproblem.

Han pratade också passionerat om vikten av att se vatten som ett allmänt gods, som ingen kan äga, som den andra huvudförutsättningen för en fungerande vattenpolitik i världen. Men även om detta också var otroligt intressant så kunde jag knappt lyssna längre. Jag satt och hoppade i min stol och väntade bara tills jag skulle få applådera sönder mina händer och gå fram och prata med Riccardo igen. Detta var första gången som jag hörde någon utanför Piratpartiet rada upp förkrossande argument mot immaterialrättens grundprinciper, och det var så befriande att få höra det av en expert på området. Patent hindrar inte bara utvecklingen av miljöbilar, solceller och snabbtåg. Det inte bara bidrar till att miljontals människor dör då de inte får tag i mediciner. Det är också en av de kanske största anledningarna till att nästan en miljard människor inte har daglig tillgång till rent dricksvatten.

På frågestunden som följde så förklarade jag att jag var från Piratpartiet och att vi precis som Riccardo har insett de stora brister som dagens immaterialrätt har. Jag frågade också hur man skulle göra för att nå ut till människor och få folk att förstå hur viktigt detta är. Har själv märkt att väldigt få är helt insatta i patentsystemet eller villiga att prata om det. Han hade egentligen inget bra svar. Han önskade att han hade. Det enda man kan göra är dock sitt bästa och fortsätta att slåss. Rätt vad det är så är tiden mogen, eller så är man redan försent ute. Men det kan man aldrig veta, man måste dock slåss och hoppas det bästa.

Föreläsningen efter Riccardos kommer jag inte ihåg något ifrån, och jag känner nu igen att jag blivit alldeles tom i skallen bara av att tänka tillbaka på detta. Jag ska nu skicka iväg ett mail till Riccardo och ge honom (precis som jag lovade) information om Piratpartiet och kontaktuppgifter till våra arbetande i Bryssel. Jag får återkomma senare med vad vi har gjort igår och idag, och denna gång ska jag försöka hålla mitt ord också...

/Truls

Första dagen

Är lite stressad så jag kom inte på någon mer kreativ rubrik. Hade 1,5 timme ledigt nu och hade tänkt blogga, men nu ser jag att bussen till middagen går om bara en halvtimme. Om jag orkar kanske jag skriver en liten längre sammanfattning ikväll och lite tankar som kommit fram.

Dagen idag började med traditionella öppningstal där arrangörerna tackade varandra och pratade om ganska lite, ganska länge. Sen delades vi in de olika pooler som vi valt. Martina hade valt pool 3 till oss som hette Governance and communication. Där pratade en kvinna från Tjeckien om implanterandet av ett eu-direktiv som faktiskt var ganska intressant. Handlade om hur man i Tjeckien hade arbetat för att få renare vatten i floderna genom att bland annat bygga om landskapet så att vattnet inte rann lika rakt. Allting var inte glasklart för mig, men det var ändå lite intressant att höra om alla européers problem med vatten.

I Norrbotten har vi det faktiskt otroligt bra ställt har jag börjat förstå. Vi har rent vatten i överflöd, men tack vare en landhöjning på 1 cm per år så riskerar vi inte heller särskilt mycket översvämningar. Även om Norrbotten hade otur med klimatet under senaste istiden så ska man nog vara ganska tacksamma nu. För även om vi kommer få ett instabilare klimat så får vi nog räkna med att vårat största problem kommer bli alla klimatinvandrare som vi kommer behöva ta hand om...

Den andra presentationen som vi fick ta del av idag var lite mindre lyckad. Det var en regionspolitiker från Valencia som mest gjorde reklam för sin egen region på knackig engelska och med en hafsig och obegriplig powerpoint. Vi fick dock höra att de i pool 2 hade haft det aningen värre. I nästan en timme hade de lyssnat på en spanjor som inte kunde ett dugg engelska. Trots detta försökte han hålla sin presentationen på engelska genom att läsa pappret innantill. Lite väl tydligt att han inte kunde engelska blev det tydligen när publiken ställde en fråga och en spanjor fick agera tolk...

Efter detta var det team-building, men det skriver jag om senare så jag inte missar middagen nu!

/Truls

Första kvällen

Vi kom fram tillslut. Manuela höll på att slänga sitt boardingkort och jag glömde min plånbok i säkerhetskontrollen. Flygplanet hade något tekniskt fel och kunde inte starta, men bara någon timme senare så hade dom hittat ett nytt plan åt oss. Otroligt nog så hittade även vi till det planen och allting löste sig. Som vanligt.

Nu ikväll när vi kom fram så var jag grymt hungrig. Middag var utlovad till klockan 8 och vi hann precis så att vi blev lite lagom sena. Väl där visste vi inte riktigt vad som gällde, men som tur var hittade vi väldigt många andra ungdomar som var precis lika förvirrade som vi. Ingen fattade om småsnacksen som stod framme var middag eller förrätt, men till slut hade alla ätit sig proppmätta i alla fall. Blev ett väldigt trevligt mingel och även om jag inte kommer ihåg så många namn så var det trevligt att få några ansikten på andra deltagare.

Vet inte riktigt hur mycket tid vi kommer få över till andra saker men jag har hört ryktats om ett tomatkrig 4 mil norr om Valencia som tydligen ska vara rätt spektakulärt. Det är även fotbollsmatch på torsdag men man får se vad som hinns med...

Kan förresten tipsa om min twitter som jag skaffat. Den uppdaterar jag lite oftare med sms på dagarna.

/Truls

Mitt första blogginlägg i bloggosfären!

Manuela har ju skrivet ett par inlägg, men det kanske är dags att jag skriver något också. Har funderat lite på vad man ska skriva i sitt livs första blogginlägg. Då jag egentligen inte riktigt vet vilka läsarna är så kanske det bästa är att börja med att presentera sig lite.

Heter alltså Truls Nyberg, är 18 år och går på Ledarskapsprogrammet i Luleå. Är i grunden en fotbollskille med Bergnäsets AIK som moderklubb men har nu gått över till Luleå domarklubb. Nu har jag dessutom gett mig in i ännu en folkkär bransch – politiken.

2006 blev jag medlem i Piratpartiet och inför eu-valet i år så började jag engagera mig på riktigt i partiet. Arbetet i Luleå belönades med att vi blev 5:e bästa piratkommun i landet (link) med 9,4 % av stadens väljare och på Porsö centrum fick vi 27,7 %. Efter detta fick jag åka med Ung Pirat (Piratpartiets ungdomsförbund) till Almedalen och nu är jag nog fast i politiken och organisationernas värld ett tag...

Nu är jag lite småtrött efter att ha gått upp halv sex, men irritationen från flygplatsen har hunnit lägga sig lite. Blev faktiskt glatt överraskad över säkerhetskontrollernas flexibilitet både igår och idag. Min kära mor hade stoppat ner en flaska handsprit, 250 ml med 85% etanol som både då var för stor och för stark (vet inte riktigt varför man inte har fått ta med sig stark denaturerad sprit tidigare) men tack vare svininfluensan så har man nu gjort ett undantag. Var tvungen att använda den på Kallax för att visa att det inte var någon frätande terroristvätska, men på Arlanda var det dock slappare. Blev dock kroppsvisiterad där istället...

Just nu sitter jag på planet till Madrid mitt emellan två tjejer som jämför sina handväskors innehåll. Skalman skulle vara avundsjuk... Om två och en halv timme, klockan 12.00 landar vi i Madrid där vi ska vänta till 15.40 då nästa flyg går. Manuela verkar ha bestämt att vi ska äta lunch med Nor där som nu sitter och läser Manuelas Cosmopolitan till höger om mig. Det pratas om picknick i 34 graders värme om man nu kan hitta någon gräsplätt utanför flygplatsen. Kanske slutar med McDonalds i alla fall...

/Truls

En natt kvar

Imorgon åker jag till Stockholm. Tvärr har jag inte hunnit packa, men jag har hopp om att jag kommer att kunna göra det imorgon mellan mötet med Conny Johansson (fotograf) och min manikyr. 

Sjukt najs att jag fått låna en lägenhet på söder, nära allt roligt i Stockholm. Där kommer jag kunna slappna av och läsa igenom HELA programmet och underlag inför konferensen i Spanien, hoppas även på att få synka ihop mig med min norska vän som representerar sin region. Kanske kan vi tillsammans komma på en gemensam debatt att driva, eller typ komma på en fråga som berör oss i skandinavien inom temat. 

Nu ska jag iväg och hämta nycklar hos Carina. Och sen sova, en lång dag väntar. 

/ Manuela

Packa, packa, packa

God morgon people. I morgon är det dags, för mig, att åka till Stockholm. Truls reser inte förrän söndag, eftersom resan till Spanien är på måndag. Men busy som man kan vara ska jag på mentorsutbildning med Sverige Ungdomsråd, så att jag kan hjälpa ett par specifika ungdomsråd att utvecklas i sitt organisatoriska arbete. 

Mitt problem är packningen. Det har det alltid varit. Jag är den sortens människa som behöver lista över allt jag kan behöva och antal, indelat i dagar och kanske färgkoder. Eller också en mamma som kärleksfullt väljer ut, och gör arbetet. Men en del av projektet "bli vuxen" går ut på att ta hand om sitt eget liv. 

Över till annat: Igår hade jag äntligen tid att gå  igenom konferensens program och alla delar. Det kommer att bli intressant, jag hoppas stark på att kunna diskutera de olika sektorernas inverkan på den politiken och arbetet konferensen går ut på (vatten, miljö). Trots att Skandinavien inte lider av vattenbrist så är det ett universiellt problem att 50% av världens befolkning går över en halv timme för att få rent vatten. Sjukt bortskämda vi är här i norr. 

Något annat som också är intressant är att organisationsincesten märks även på Europa-nivå. Samma människor (unga människor!) syns i dessa kretsar. Man skulle kunna tro att vi unga har en medfödd förmåga att kunna rotera runt och inte fastna i avskräckande rutiner, men icke. Dock har vi roligare! Så till er alla där ute: Gå med i en förening, ett förbund eller organisation NU så kan ni njuta av livet på MITT sätt. 

Aja. Nu ska jag fortsätta med packningen, och leta reda på mina biljetter.

Vi åker på Summerschool!

Manuela Fredriksson och Truls Nyberg, Norrbottens stipendiater, anländer till Valencia i Spanien den 24 augusti. En veckas konferens med deltagare från hela Europa väntar på dem. Ni kan följa deras resa här på bloggen.

Truls och Manuela är båda aktiva i samhällsutveckling i Norrbotten. I allt från föreningsliv, politiska ungdomsförbund till ungdomsråd. De brinner för politik och företräder ofta unga människor.

- Det som jag skulle tycka vore roligt med AER summerschool är att träffa ungdomar som har samma brinnande engagemang för förändring och förbättring som jag själv har. Många nya spännande vänner och idéer skulle dyka upp, och jag skulle få chans att föra vidare mina idéer och mina kunskaper, säger Truls.Manuela har också en vilja att göra något av veckan i Valencia.
- Jag mycket erfarenhet då det kommer till samarbete och kreativa möten. Norrbotten ligger mig varmt om hjärtat och under hösten ska jag driva ett projekt tillsammans med näringslivet som kommer att ge mig tidsmässiga, och ekonomiska förutsättningar för att driva debatten på regional nivå.

Om ni funderar på något kan ni gärna kontakta dem på stipendiater@gmail.com

Håll till godo!